I fredags förra veckan var jag på konferensen Öppna Ekosystem 2010 i Skövde. Konferensen organiserades av Björn Lundell, som många känner till för hans arbete med öppen källkod i Sverige. Inom konferensen samlades tre grupper: leverantörer, utvecklare och användare, och det är dessas interaktioner och samarbeten med varandra som Björn avser med det öppna ekosystemet.

Den löpande rapporteringen från konferensen finns på Twitter, hashtag #eko2010, men här kommer lite utförligare reflektioner. Till att börja med måste jag säga att Högskolan i Skövdes nya byggnad Portalen faktiskt var väldigt trevlig, även om det som imponerade mest var en sådan liten sak som att ha två projektorer i konferenssalen.

Björn inledde konferensen med en presentation kring fri programvara, och sedan en introduktion till bakgrunden till konferensen. I sin forskning har Björn tittat på bland annat användningen av öppna standarder i offentlig förvaltning och där sett att det faktiskt finns reella problem med att läsa dokument från 1994 som är sparade i proprietära format. Vad som dock har framgått är att det har skett en reell förbättring när det gäller kommunernas användning av PDF. 1999 använde 18% av kommunerna PDF, jämfört med 38% idag. Enligt Björn kan en anledning här vara att kommunerna i allt större utsträckning publicerar på webben idag, och man har där vant sig vid att använda PDF.

Lite förvånande var att se att 10% av kommunerna scannar in dokument till PDF, men när jag pratade med Björn om det efteråt så framkom det att det ofta beror på att kommunerna vill få in signaturerna i dokumenten som de publicerar. Efter Björn var det dags för Gert-Åke från Open Source Sweden att ta vid. En av de intressantare idéerna han tog upp var utbildning för offentlig förvaltnings jurister. Idag när såväl hans företag som andra företag i Open Source Sweden går ut till kommuner så går det oftast bra innan juristerna kopplas in. Kommunernas jurister är inte vana vid att hantera frågor kring fri programvara, och många projekt går därför i stöpet.

KIVOS står för Kommunsamverkan i Väst för Open Source, och var näst upp i talarstolen. Här kom Piratpartiet fram. Enligt talaren från KIVOS så har det tidigare saknats politiskt tryck hos kommunerna för fri programvara och öppna standarder, men nu ser man, bland annat på grund av Piratpartiet, ett allt tydligare intresse för just detta i samhället, och därmed ökar också det politiska trycket i frågan. Men även KIVOS tycker att kommuner behöver hjälp med att förstå affärsmodeller och licensvillkor.

Från Danmark kom Mogens Kühn Pederson och pratade om The Danish Story. Här tänker jag inte tillägga så mycket: den som är intresserad bör titta på vad Mogens skrivit och gjort i frågorna tidigare. Vad som är värt att beakta är dock att den politiska diskussionen kring öppna standarder framförallt är mycket hetare i Danmark än i Sverige. Enligt Mogens så är nätverkssamhället en politisk fråga och det kan inte lämnas helt fritt till marknaden att utveckla utan styrning, krav på öppenhet och konkurrens. Under diskussionen efter Mogens presentation så sa Björn Lundell att Sverige ligger fem år efter Danmark vad det gäller politiska diskussioner kring öppna standarder, och det kan jag bara hålla med om.

Efter en paus så var det dags för fler korta presentationer, de flesta av vilka fokuserade på leverantörerna som var på plats. Och som var fler än vad man kanske trodde från början. Den största delen av de här presentationerna fokuserade på leverantörerna och inte så mycket på community eller användare.

Den intressantaste diskussionen efter lunch handlade dock om community. Det verkar finnas många åsikter om det här, och diskussionen hjälptes inte av att man från leverantörs och communityhåll ofta pratar om olika former av community. När leverantörerna pratar om community, så handlar det ofta om användarcommunities. Tänk communities i stil med "Google Technology User Group" eller allehanda användargrupper som byggts upp runt kommersiella system för att låta användarna kommunicera med varandra, och låta leverantörerna få en diskussion med användarna på ett mer effektivt sätt.

Från ett utvecklarperspektiv så såklart saken annorlunda: vi vill se användarna som en del i community, men i vår community så finns även leverantörerna, de enskilda utvecklarna och andra intresserade parter. Vi pratar om en community, inte flera olika. Så det är självklart att det blir lite språkförbistring i det här ämnet. Frågan om hur man bygger en community kom upp och diskuterades ihärdigt. Här ser man också att många kommuner, och traditionella utvecklare, verkar se begränsade möjligheter med fri programvara, och pratar ofta om hur man vill hålla en viss produkt endats bland vissa användare. Exempelvis att tio kommuner går ihop kring en viss programvara, men släpper inte in en elfte kommun. Och om man ska släppa in den elfte, så blir det stora diskussioner om på vilka villkor detta ska ske och hur mycket pengar som den elfte kommunen ska bidra med.

Thomas Rosén, som presenterade utdrag ur sin doktorsavhandling på konferensen, och jag själv konstaterade och fick enligt mig slutreplikerna: en community är ingenting man bygger. En community är något som uppstår. Och för att en community ska uppstå krävs spridning. Att aktivt hindra denna spridning genom att hålla programvaror eller förändringar till en liten grupp kommuner motverkar också möjligheten att en community ska uppstå.

Med detta var jag tvungen att avvika från konferensen inför den sista diskussionsrundan, men jag vill passa på att tacka Björn för att han tog initiativet till konferensen, och hoppas att den får uppföljningar på olika sätt.