I dagens GP kan vi läsa att "sexistiska och kvinnoförnedrande teckningar och texter har fått Chalmers rektor att brännmärka årets cortègeprogram som "helst oacceptabelt"". Ingenting som förvånar mig speciellt; det känns som om varje cortège arbetar hårt med att bräcka det tidigare årets cortège med att ta ut ramarna för vad som är tillåtet och inte. Och då inte i en positiv anda, utan kanske mer i samma anda som ett barns kiss-och-bajs-ålder. Det handlar om att provocera, att väcka uppmärksamhet genom det otillåtna.

Jag tycker att Karin Markides gör rätt i att ta avstånd från det här. Chalmers är, även om det finns kvinnor på programmen, i många fall en väldigt starkt mansdominerad verksamhet. Det finns allt att vinna på att förändra det och skapa en miljö där även kvinnor känner sig välkomna, och det gör man inte med sådana överdrivet sexistiska skämt, även om det finns de som tilltalas av sådana skämt också.

Det ironiska är kanske att de grabbar som kommer med den här typen av skämt och ger upphov till den här typen av miljö är de som kanske mest skulle uppskatta lite mer "ögongodis" som en större kvinnlig studentgrupp skulle medföra, men som de nu gör sitt bästa för att avskräcka.