Med någon som är reaktiv menar vi vanligen en person som aggerar utifrån extern påverkan, så även för en del av de samhällsplanerare som finns i många kommuner (Bradley, Orrskog 2005). Motsatsen till detta är den proaktiva samhällsplaneraren; en person som inte bara reagerar utifrån externa krafter, utan driver sin egen agenda framåt och kontinuerligt söker vägar framåt för att belysa olika aspekter av exempelvis det fysiska rummet, miljö och kretsloppstänkande, i samhällsplaneringen. Den proaktiva samhällsplaneraren tar på detta sätt kontroll över diskursionen och ser till att allmännyttan kommer i fokus.

Den principiellt viktiga makten över samhällsplaneringen faller på problemformuleringsprivilegiet (Orrskog 2003), där den proaktiva planeraren kan erövra ett av fundamenten genom att stå som spindeln i nätet och inte bara bidra till utan även styra diskursionen, och på det sättet få makt över hur det som diskuteras skall behandlas (Orrskog 2003). Bradley och Orrskog (2005) framhåller att det även finns samhällsplanerare som kan ?EUR?bejaka det som hänt och säga sig att nu lever vi i en dynamisk tid av samverkan?EUR?, vilket jag även tycker är något som återspeglas till viss del även i rollen för den proaktiva samhällsplaneraren.

Samtidigt så finns det minst två, säkerligen mångdubbelt fler, olika roller som en samhällsplanerare kan ta, men de viktigaste egenskaperna för en samhällsplanerare, oavsett dess specifika roll, tycks vara en stor lyhördhet och förmåga att kommunicera med många olika aktörer samtidigt.

Samhället vi idag befinner oss i har genomgått en rad förändringar under de senaste 100 åren, bland annat den folkliga vandring från landsbygden till staden, en vandring som genomsyrade de första samhällsplaneringarna. Från en situation där människors arbete i stor del var kopplat till bostadsorten, eller till och med bostaden självt, kom en ordning där arbetet ofta var lokaliserat bortanför hemmet (Friberg 2005). Detta ställer naturligtvis större krav på ett välfungerande samhälle när det gäller boende, arbete och infrastrukturfrågor, inte minst om vi betraktar att urbaniseringen omfattar främst studenter, ungdomar och äldre (Wärneryd 2002).

Dessa frågor, som härstammar i urbaniseringen, och som i mångt och mycket berör det fysiska rummet, kom att genomsyra den tidiga samhällsplaneringen (Bradley, Orrskog 2005), och påverkar också vår framtida planering i och med skiftet under de senaste 40 åren från en övervikt av rena industrijobb till en övervikt i tjänstesektorn (Orrskog 2003).

Det finns många frågor kvar för en samhällsplanerare som berör det fysiska rummet: storstäder som Göteborg och Stockholm har delvis fortfarande en brist på lägenheter, och infrastrukturen måste kontinuerligt ses över i takt med att nya områden byggs eller gamla områden anpassas efter nya krav och förutsättningar. Politiska visioner beskrivs ofta och gärna i fysiska termer (Orrskog 2003), men de nya krav och förutsättningar som representerar samhällsplanerarens nya utmaningar finns också att hitta utanför det fysiska rummet.

Dagens samhälle ger planeraren en rad nya fronter att arbeta på. Från att ha varit, om inte begränsad så i alla fall huvudsakligen sysselsatt med, det fysiska rummet så måste samhällsplanerare idag ta hänsyn till och möta olika aktörers önskemål om exempelvis skolans utveckling: balansen mellan det privata och det offentliga, lärandets utformning, skolformernas relativa styrkor och svagheter (Orrskog 2003), samt givetvis frågor om mijö och jämställdhet vilka genomsyrar vårt samhälle idag.

Samhällsplaneringen har här en utmaning, där planerarens bidrag blir att ?EUR?hantera det långsiktiga, det mångsektoriella, det kunskapsrika, det orutiniserade och ja det allmännyttiga?EUR? (Bradley, Orrskog 2005). På de flesta fronter möter vi mer än ett intresse, ibland mångdubbelt fler. Det kan till exempel röra sig om skillnaden mellan ett långsiktigt miljömedvetetet tänkande och ett kortsiktigt ekonomiskt intresse för vissa aktörer (Bradley, Orrskog 2005), eller individens önskemål om små närbutiker jämfört med handelns intresse av större shoppingcenter. I takt med att samhället avregleras uppkommer en allt större mängd aktörer med olika intresser som måste tas hänsyn till i planeringen (Orrskog 2003). I många fall står det långsiktiga, det sociala, mot diametrala ekonomiska åsikter.

Därmed inte sagt att det alltid är ekonomiska intressen som ligger i fokus vid dessa fronter där motstående samhällsintressen möts. I dagens Sverige möter vi i många fall kanske större utmaningar i de nya förutsättningar som ett mångkulturellt land ger upphov till, och konfliktytor, och nya fronter för samhällsplaneraren, syns exempelvis i skillnader på etnicitet, klass och lön (Orrskog 2003). Mellan 2002 och 2008 har antalet personer med utländsk bakgrund i Sverige ökat från 15,2% till 17,9%. Om samma trend håller i sig kommer Sverige att om 40 år ha inte mindre än 55% med utländsk bakgrund (SCB 2009).

Detta ställer givetvis helt andra krav på en samhällsplanerare än vad som tidigare gjorts gällande. Oavsett om det handlar om personer med utländsk bakgrund eller inte så kan vi dock konstatera att svenskar i allmänhet tar större anspråk på vardagen idag, inte minst på det materiella planet (Orrskog 2003).

Här är det också viktigt att konstatera att de teorier som lärs ut i dagens universitetsutbildning för samhällsplanerare är just det: teorier. Det är inga allmängiltiga sanningar som kan appliceras likt ett verktyg för önskat resultat, utan teorier som konstant måste valideras, omprövas, förändras eller helt kastas åt sidan till förmån för nya tankar och idéer, och det viktiga är istället förmågan till kritisk granskning, empati och förståelse samt problemlösning (Bradley, Orrskog 2005).

Planeringen ger också ofta upphov till flera alternativa scenarion och skapar möjligheter att planera, även om variablerna som påverkar framtidens utfall i dagsläget är okända. Planeringen resulterar på det sättet i en ökad medvetenhet genom konsekvensbeskrivningar samt ett ökat handlingsutrymme. (Orrskog 2003)

De nya fronter som samhällsplaneraren kommer att möta är globalisering, jämställdhet, makt över det offentliga rummet och miljö (Bradley, Orrskog 2005). Kanske finns samhällsplanerarens framtid att finna mer i organisationer som traditionellt arbetat med just sådana frågor: våra ideella organisationer, där Sverige, med vårt starka föreningsengagemang, torde vara väl rustat för att skapa en framtidens plats för samhällsplaneringen. Föreningslivet skulle i så fall få en plats i problemlösningsprocessen, snarare än som idag är vanligt, i legitimeringsprocessen. Det skulle altså handla om en förändring i maktstrukturen och föreningar som Naturskyddsföreningen vilka ofta bara kan göra sig hörda i en remissrunda kan istället få reellt inflytande över planeringen (Orrskog 2003).

Makten över det offentliga rummet handlar inte minst om ekonomiska intressen kontra allmännyttans intressen. Kommuner konkurrera idag om arbetstillfällen, där fler arbetstillfällen ger en bättre tillväxt i kommunen och större del av den ekonomiska fördelningspolitiken för att ytterligare förbättra och förstärka lokalsamhället. Det fysiska rummet måste först och främst anpassas för att locka till nyetablering och turism, och inte bara för att tillgodose invånarnas intressen (Orrskog 2003).

När det gäller miljön måste en samhällsplanerare inte minst ta hänsyn till Agenda 21 och dess krav på en hållbar utveckling (Orrskog 2003), som också kan kräva en förändring av våra konsumptionsmönster (Gullberg m.fl. 2007). Samtidigt måste andra faktorer också vägas in och det gäller här att balansera de olika intressena. Företagens (och även kommunernas) ekonomiska intressen kan behöva stå tillbaka för allmännyttans behov av parker och grönområden eftersom tillgången till desamma på ett positivt sätt gynnas lokalsamhället och stadslivets utveckling (Gullberg m.fl. 2007). Just parker och grönområden är dock i många fall en fråga just om det fysiska rummet, och även om det finns olika intressen av det, så ligger dock detta fortfarande på kommunpolitikernas bord (Orrskog 2003) och inte hos företagen eller andra organisationer.

Det fysiska rummet har även fått en konkurrent av cyberrymden, och behovet av tillgång till det fysiska rummet för relationer mellan människor har minskat i takt med att allt fler kontakter görs elektroniskt (Orrskog 2003). Privata intressen har ett stort försprång när det gäller att lägga cyberrymden under sin kontroll, exempelvis genom webbplatser som Facebook. Samhällsplaneraren har här en ny front att möta i gränslandet mellan det fysiska och det digitala, där det ?EUR?fysiska rummet överskrids av rumslösa relationer?EUR? (Orrskog 2003).

Behöver det fysiska rummet anpassas för att uppmuntra till möten mellan politiker och medborgare, eller kan det tidigare fysiska rummet i kommunhuset flyttas in i den digitala sfären, och därigenom också göra det tillgängligt inte bara för de medborgare som är fysiskt närvarande i staden?

?"ven den tidiga samhällsplaneringen byggde mycket på infrastrukturfrågor och det finns ingenting som gör gällande att det kommer vara mindre viktigt i framtiden, även om den infrastruktur vi pratar om idag kanske handlar mer om en teknisk än fysisk infrastruktur, där kollektivtrafik och andra kommunikationer för att länka staden med naturen, människor med arbete, eller enligt tidigare, infrastruktur för att länka fysiskt rum med det rumslösa. Vi måste även betraktar frågor som exempelvis distansarbete, vilka har en stor inverkan på samhällsplaneringen och även om det kan göra att livet utanför stadskärnan fungerar bättre (Wärneryd 2002) så ställer det även andra krav på infrastrukturen. Samhällsplaneraren måste arbeta med en mängd olika frågor längs alla dessa fronter, där alla erbjuder utmaningar i form av motstående intressen.

Detta gäller inte minst länken mellan staden och naturen, eller mellan människor och sjön, havet och naturen, vilka alla är naturligt begränsade naturresurser (Orrskog 2003) som inte kan komma alla till del utan en rimlig balans mellan privata och offentliga intressen. ?"ven om just den här fronten är ett exempel på det fysiska rum som samhällsplaneraren arbetar i så är det ett exempel på situationer där kommuners intresse av en attraktiv miljö för kapital och turism kan få dem att åsidosätta allmännyttan.

Tidigare skydd som exempelvis strandskyddet kan åsidosättas till förmån för ekonomiska intressen, och samhällsplanerare i sin tidigare roll har här en prekär situation då de måste arbeta för att bringa allmännyttans intressen i balans med sin egen huvudman. Det är idag inte självklart att kommunernas intressen representerar allmännytta och kommunerna själva har ibland svårt att särskilja allmännyttan från den enskilda nyttan (Orrskog 2003). Planeringen i ett mångkulturellt samhälle som Sverige präglas av ?EUR?gränserna mellan de olika enskilda och allmänna intressena?EUR? (Orrskog 2003), och det är här som jag ser att de stora och viktigaste fronterna för framtidens samhällsplanerare står att finna.

Referenser

• Bradley, Karin och Orrskog, Lars. 2005. 'Hur gör vi samhällsplaneringen meningsfull igen?'. Plan 1: 2005
• Gullberg, Anders; Pettersson, Ronny och Höjer, Mattias. 2007. Bilder av framtidsstaden : tid och rum för för hållbar utveckling. Stockholm: Symposion
• Orrskog, Lars. 2003. Planeringens villkor, planeringens väsen. Stockholm: Kungliga Tekniska Högskolan
• Statistiska Centralbyrån. Befolkningsstatistik 2009-03-20, hämtad 2009-05-03 http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/start.asp
• Wärneryd, Olof. 2002. Hållbar utveckling. Stockholm: Studentlitteratur