Vad som händer i Tibet är beklagligt. Det som slår mig mest är hur världen i stillhet kan titta på utan att agera. När jag var i Dharamsala i norra indien för drygt ett år sedan minns jag hur en av volontärerna vid Tibetan Children's Village & Schools (TCV) berättade. De hade tillsammans med några äldre elever tittat på tidningsartiklar från andra delar av världen. En av artiklarna hade en bild från någon av världens oroshärder. En av de tibetanska ungdomarna pekade resolut på vapnen på bilden och sa, "that's what we need!"

Nu, ett år senare, är jag glad över att de flesta tibetaner håller sig till en ickevåldslinje, även om kina pressar dem allt hårdare. Att OS har förlagts till ett land som Kina är även det beklagligt. OS och idrott generellt har i alla tider används som politiska medel, och detta OS kommer inte att vara något undantag, oavsett vad SOK och IOC anser.

I ett försök att lyfta frågan även bland våra OS-atleter bestämde jag mig för något tag sedan att skicka dem en gåva, vilken jag hoppas har nått dem idag. Gåvan består av ett så kallat Rangzen Bracelet (frihetsarmband), tillverkat i norra indien av tibetaner som flytt kinas förtryck. Armbandet tillverkades utsprungligen av tibetanska politiska fångar från trådarna i deras uniformer och har sedan blivit en symbol för motståndet mot kinas ockupation av tibet.

Jag hoppas givetvis att några av våra OS-atleter ställer upp på tibets sida. Ett antal armband har jag dock kvar. Om någon känner till någon politiker, journalist eller annan person som gjort sig förtjänt av ett frihets-armband, eller som behöver en påminnelse om tibet, lämna gärna en kommentar på bloggen så ska jag försöka få iväg ett armband till den personen också!